Dimensionering av ställningar

Dimensionering är ett centralt begrepp när det gäller säkerheten för temporära konstruktioner. Det har även EU-kommissionen tagit fasta på när de genomförde den andra ändringen av direktivet om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av arbetsutrustning i arbetet (2009/104/EG). 

Prefabricerade ställningar

För prefabricerade ställningar görs stora delar av dimensioneringen när ställningarna typkontrolleras. I samband med typkontrollen räknar man igenom ett antal utföranden, så kallade systemkonfigurationer. För prefabricerade rullställningar och hantverkarställningar utgör typkontrollen all dimensionering, eftersom dessa ställningstyper inte kan uppföras på andra sätt än de som anges i typkontrollintyget. Konfigurationerna återges normalt också i tillverkarens instruktioner för uppförande, användning, nedmontering och skötsel.

Tips:

Även när det gäller dimensionering av prefabricerade fasadställningar räcker typkontrollintyget långt, särskilt om det innehåller uppgifter om tillåten spirlast. Om du vill kontrollera om du kan avvika från systemkonfigurationerna i typkontrollintyget, kan du beräkna de uppkommande spirlasterna för det önskade utförandet och jämföra värdet med den angivna spirlasten i typkontrollintyget. Om den beräknade lasten understiger värdet i typkontrollintyget anses denna kortfattade, kontrollerande jämförelse som en dimensioneringshandling enligt alternativ 3 i rådet till 40 § i föreskrifterna. Det uppstår dock ibland situationer när typkontrollintyget inte är tillräckligt för att dimensionera en prefabricerad fasadställning. Då måste man utföra en dimensionerande beräkning av det aktuella utförandet. Det kan till exempel gälla en ställning som hänger under en bro, en utbredd ställning inne i en kyrka, eller en ställning med tyngre last på arbetsplanen än enligt de normala lastklasserna i standarden SS-EN 12811-1. Det normala är då att dimensionera ställningen enligt kraven i den standarden, som bland annat är framtagen för att dimensionera ställningar i enskilda fall. Det går även att tillämpa andra metoder med likvärdig säkerhet, men i praktiken finns det inte många sådana. Använd därför SS-EN 12811-1 så långt som möjligt.

Rörställningar

Rörställningar skiljer sig från prefabricerade ställningar genom att det inte finns någon tillverkare, och de har heller inte något typkontrollintyg. Därför har Arbetsmiljöverket sett till att ta fram typfall för rörställningar som i princip är likvärdiga med typkontrollintyg. Typfallen är framtagna av SP (Sveriges Tekniska Forskningsinstitut) och redovisas i SP Arbetsrapport 2006:58 Rev1 ”Rörställningar – Utvärdering av typfall”. Rapporten innehåller konfiguratiofiner som är baserade på en treplanksställning i lastklass 3, och en femplanksställning i lastklass 4. Båda konfiguratitionerna kan kompletteras med en planka på innerspirans inre sida. Typfallen beskrivs i kapitel 6 i rapporten.

Länk till SP:s Arbetsrapport 2006:58 hittar du här

Typfallen förutsätter att man använder de rör som beskrivs i rådet till 8 § i föreskrifterna. Vid användning av andra rör gäller inte typfallen. De förutsätter även att ställningsplanken är av klasserna C24 eller C30 enligt svensk standard SS-EN 338:2009 ”Träkonstruktioner – Konstruk- tionsvirke – Hållfasthetsklasser”. Vid användning av plank med en lägre klass än C24 gäller inte typfallen.

Tips:

Även för rörställningar kan typfallen användas som utgångspunkt när det gäller mindre avvikelser från utförandena i rapporten. Den innehåller tillåten spirlast för de olika konfigurationerna och kan användas enligt samma principer som för prefabricerade fasadställningar.

Rörställningar har annars den fördelen att de kan utformas nästan hur som helst. Men även för dem gäller att man, vid utföranden som inte täcks av typfallen, måste dimensionera ställningen i det enskilda fallet. SS-EN 12811-1 kan användas även för rörställningar. 

Träställningar

I vissa delar av landet används ställningar som är helt uppförda av trä. För träställningar finns inga typfall. Även de behöver därför dimensioneras i varje enskilt fall.

Inklädda ställningar

Det har blivit allt vanligare med inklädda ställningar, både för att skydda arbetstagarna från klimatisk påverkan och för att skydda tredje man från damm med mera.

Inklädda ställningar finns inte med i typkontrollintygen och omfattas heller inte av typfallen. De måste därför dimensioneras särskilt. Det allra viktigaste är att se till att inklädda ställningar förankras ordentligt. De totala förankringslasterna kan ofta bli flera gånger så stora som för en ställning som inte kläs in. Därför behövs det ofta många fler förankringar för en inklädd ställning. Var särskilt noggrann med förankringen i ställningens ändar och på dess högsta nivå, eftersom vindlasterna kan bli som allra störst i dessa delar av ställningen.

Du bör följa standarden SS-EN 12811-1 även för inklädda ställningar. Den har en särskild bilaga som beskriver hur man beräknar vindlaster på inklädda ställningar. Lita inte på gamla tumregler och föreställningar om vad som är tillräckligt.

Ställningsplank 

I rörställningar används ofta ställningsplank av trä. I tabell 4–5 åter finns maximala spännvidder för ställningsplank för lastklasserna 3 och 4 beroende på dimensioner och materialkvaliteter.

I fasadställningar ska planken alltid vara förbundna (okade) med varandra. Maximala facklängder framgår av tabell 4. För andra typer av ställningar där plank används (till exempel utbredda ställningar), behöver de inte okas. Maximala längder framgår då av tabell 5.

Tabell 4 Maximala facklängder för arbetsplan av 3 plank respektive 5 plank med okning av planken

Antal plank i ett arbetsplan

Lastklass enligt SS-EN 12811-1

Maximal spännvidd (meter) beroende på dimensioner (mm2) och virkeskvalitet

           45 x 200

           48 x 200

C24

C30

C24

C30

3 plank

Lastklass 3

3,42 m

3,52 m

3,65 m

3,76 m

5 plank

Lastklass 4

2,76 m

3,08 m

2,92 m

3,27 m

Tabell 5 Maximala facklängder för arbetsplan av 3 plank respektive 5 plank utan okning av planken

Antal plank i ett arbetsplan

Lastklass enligt SS-EN 12811-1

Maximal spännvidd (meter) beroende på dimensioner (mm2) och virkeskvalitet

           45 x 200

           48 x 200

C24

C30

C24

C30

3 plank

Lastklass 3

2,31 m

2,41 m

2,53 m

2,61 m

5 plank

Lastklass 4

2,31 m

2,41 m

2,53 m

2,61 m

 

Inblandning av främmande komponenter

Av de prefabricerade ställningar som är typkontrollerade finns det era fabrikat som är väldigt lika varandra och där örbandsanordningarna är sådana att de passar i varandras system. Var dock försiktig med att kombinera fabrikaten med varandra. Det får inte göras utan en noggrann kontroll av att bärförmågan och stabiliteten inte försämras. Om en ställning har komponenter från mer än ett ställningssystem, måste man först bedöma vilket ställningssystem huvuddelen av komponenterna hör till. Det ställningssystem som överväger kallas för ursprungsställning. Ursprungsställningens monteringsinstruktioner med mera ska då tillämpas för ställningen.

En leverantör som vill använda (blanda in) främmande komponenter i sitt ställningssystem (ursprungsställningen) måste försäkra sig om att den säkerhetsnivå som är fastställd i typkontrollintyget för ursprungsställningen behålls. Detta ska göras på följande sätt:

  • Leverantören inskaffar ett tillräckligt antal av den eller de komponenter han eller hon vill använda.
  • De främmande komponenternas effekter utvärderas. Dels får bärförmågan för de främmande komponenterna inte vara lägre än för originalkomponenterna, dels ska knutpunkterna för de främmande komponenterna minst ha en likvärdig funktion som för en ställning med enbart originalkomponenter. Detta gäller även för kombinatio- ner av de främmande komponenterna och originalkom- ponenterna.
  • Hela ställningens bärförmåga med främmande kom- ponenter undersöks med avseende på bärförmåga och funktion. Undersökningen dokumenteras.
  • De inblandade komponenterna ska redan innan vara typkontrollerade.
  • Dessutom ska handlingarna vara på svenska, och de främmande komponenterna inte vara er mer än originalkomponenterna för att det ska räknas som inblandning.

Det är viktigt att denna kontroll gäller när en leverantör blandar in främmande komponenter i ett ställningssystem som han själv har inflytande över. Det är dock inte möjligt att avgöra om det går att blanda in egna komponenter i främmande ställningssystem, det vill säga i ställningssystem man själv inte har något inflytande över. En förutsättning är ju att man kan bestämma vad som ska omfattas av ett typkontrollintyg och därmed skrivas in i instruktionerna till ett ställningssystem.

Dimensionering av väderskydd

För att vara säker på att ett väderskydd har betryggande säkerhet måste det dimensioneras på ett korrekt sätt och med rätt belastning. De tre yttre laster som du måste dimensionera för är:

  • snölast
  • vindlast
  • personlast.

Du behöver dimensionera för den eller de laster som kan förekomma under den aktuella perioden.

Det normala är inte att dimensionera för den totala snölasten enligt eurokoderna, utan att välja en lägre snölast och sedan se till att röja snön under den tid som väderskyddet används. Det är då viktigt att meddela användaren av väderskyddet att snöröjning måste utföras. Om du istället väljer att dimensionera väderskyddet för den fulla snölasten (det vill säga enligt eurokoderna) behövs ingen snöröjning. Om ett väderskydd enbart ska vara uppfört under juni, juli eller augusti behöver det normalt inte dimensioneras för snölast över huvud taget.

Dimensioneringen under övrig tid ska minst utgå från den snölast som maximalt kan falla under sju dagars tid. Det går att beställa värdet för denna snölast för en specifik ort från SMHI, men om du inte vill göra det kan du i stället välja lastvärdet 0,6 kN/m2 (motsvarande 60 kg per kvadratmeter). Detta värde motsvarar nästan alltid sjudagarslasten.

Dimensioneringen för vindlasten bör väljas ur SS-EN 12811-1, men du kan även välja det värde som framgår av eurokoderna.

Personlasten ska ta hänsyn till de laster som uppkommer av de personer som röjer snö, men det kan även vara personal som ska reparera eller justera taket. Om inget av detta är aktuellt, behöver man inte dimensionera för lasterna.

Det finns idag en standard om dimensionering av väderskydd (SS-EN 16508:2015). Om du följer standardförslaget vid dimensioneringen, inklusive A-avvikelserna, uppfyller du kraven i föreskrifterna.

Väderskydd placeras ofta på ställningar. Det är mycket viktigt att ställningarna och väderskyddet dimensioneras som en enhet, så att de laster (upplagsreaktioner i vertikal- och horisontalled, böjmoment med mera) som väderskyddet ger upphov till även ligger till grund för dimensionering av ställningen. Även i dessa fall är det mycket viktigt att ägna särskild uppmärksamhet åt förankring av ställningen, eftersom väderskyddet kan ge upphov till ökade förankringskrafter.

Dimensioneringshandlingar

Det är viktigt att dimensioneringshandlingarna är på svenska så att de personer som behöver det kan ta del av dem. Om det är fråga om en byggarbetsplats, är det särskilt viktigt att byggarbetsmiljösamordnaren för utförandeskedet (BAS-U) får tillgång till dem.